En dag på Hundstallet Skåne

Klockan är sju på morgonen och en lätt dimma täcker plöjda och leriga fält kring lilla byn Kyrkheddinge, inte långt från Staffanstorp. I ett före detta grisstall håller 12 lurviga vovvar på att vakna till ännu en dag. Det är förvånansvärt tyst när hundskötaren Frida sätter nyckeln i dörren; ett litet gny, ett rassel av tassar mot en gallervägg, en svans som dunkar sömnigt mot golvet och en ljudlig gäspning.

– Det är viktigt att det är lugnt här. För många av hundarna är detta en miljö som kan vara väldigt stressig, speciellt om man kommer från ett hem där ägaren kanske dött eller av andra skäl tvingats lämna bort sin hund, säger Frida, som tillsammans med Mathias tar det tidiga passet denna dag.

Men för en hund som kanske misshandlats, som varken fått tillräckligt med mat eller kärlek kan hundstallet vara rena paradiset. Här finns varma filtar och mysiga bäddar att sova i, mat, värme och händer som klappar och tröstar så mycket de bara hinner och kan. Hundstallet är och ska vara en sluss där hundarna bor så kort tid som möjligt för att sedan få komma till ett eget kärleksfullt hem där de får stanna livet ut.

Först ska alla lurviga ut på en kort rastning. Lill-Nova, en godmodig, levnadsglad malmute-golden retrieverblandning blir lycklig och vild, medan Stor-Nova, en tio år gammal och vis jämthundsdam kanske hellre skulle ligga kvar en timme eller två om hon fick bestämma. Hon sträcker långsamt på sig, en tass i taget. Men alla måste ut, vare sig de vill eller inte. På hundstallet är rutinerna viktiga för att allt ska hinnas med och alla ska få vad de behöver.

Klockan åtta börjar det slamra från foderrummet när Mathias gör i ordning frukosten. Energinivån höjs påtagligt i det stora rum där de lätthanterliga hundarna har sina boxar, alla med egen liten rastgård. Nu är det många svansar som snurrar och viftar, från Lill-Novas mun rinner en tunn dräggelsträng och Eckie, en tysk jaktterrier, studsar upp och ner av iver. Pudelpolarna Bruce och Benjamin, som kom in tillsammans och förstås delar box, äter sakta och försiktigt och byter för säkerhets skull skålar med varandra mitt under frukosten.

Hundstallet i Skåne öppnade för drygt ett år sedan och sedan dess har 45 hundar kommit och lämnat, 35 har fått nya hem. Här finns fem anställda hundskötare och 32 volontärer. Alexandra är den som är ansvarig för verksamheten. Denna morgon åker hon till veterinären med Maya, en liten chihuahua som har besvär med ett diskbråck. Men det ska nog ordna sig, tror Alexandra.

Efter frukost, klockan nio börjar promenaderna – alla ska ut igen, oavsett väder, oavsett lust och alla får minst tre halvtimmeslånga promenader om dagen. En av dagens tre volontärer kommer vid samma tid för att hjälpa till.

Alla som känner till den skånska slätten vet att vinden kan vara obeveklig, att det kan regna vertikalt och att om det snöar, så snöar det ordentligt och vägarna ”försvinner” på nolltid. Lilla yorkshireterriern Pilpil verkar inte ha några problem med det skånska vintervädret. Han blir så lycklig när Alexandra ska sätta på honom selen att han ylar, snurrar runt och på golvet kommer en liten skvätt kiss.

– Lugn, lugn. Du ska få komma ut, säger Alexandra och lyckas få honom stilla i en kort stund innan han börjar dansa igen.

– Han är Hundstallets lilla tok just nu, skrattar Frida som har en ängels tålamod. Vi hoppas att han kommer till ett hem med stor hundvana och mycket tålamod.

Den som blir Pilpils nya ägare kommer i alla fall inte ha tråkigt, den saken är säker. Sällan har man sett en så pigg och kontaktsökande liten kille i koppel. Som en cirkushund följer han varje rörelse Frida tar, villig att göra vilka konster som helst för en godisbit.

Stjärna, en ung jämthundstik följer också med och får en välbehövlig paus från sina tre femveckors valpar Yap, Twix och Polly. De små har en karelsk björnhund/wachtelhund till pappa och är så vilda som fem veckor gamla valpar ska vara med tänder vassa som sylar. Stjärna är inte lika pigg på att vara till lags som Pilpil, och som den jakthund hon är sätter hon omedelbart nosen i backen och börjar söka efter sork i diket.

– Hon har tagit flera stycken. Plötsligt tar hon sats, hoppar och pang så har hon en sork i munnen, berättar Mathias.

När första gänget hundar är tillbaka, får nästa gäng komma ut. Personalen och dagens volontärer går nästan alltid tillsammans för att hundarna ska få extra stimulans.

Så ska boxarna städas, öron rengöras, pälsar borstas och klor klippas. Stjärna lägger sig villigt på rygg och låter Mathias och Frida sköta manikyren. Denna unga mamma är mycket lätthanterlig, speciellt med hjälp av några köttbullar. Vad hon behöver är att få komma till ett hem där hon får använda sin känsliga nos till jakt.

Nova är den äldre väntar också på ett nytt hem. Hon är aningen stel i lederna, men är annars hur pigg som helst. Hennes ögon är bärnstensbruna, milda och kloka. Att ta hem en pensionär som Nova, är att göra en alldeles speciell insats. Och ja, tiden tillsammans kanske inte blir så lång, men desto mer fylld av kärlek och närhet.

Vissa får lunch – som valparna så klart och de äter så det skvätter över hela golvet – medan andra får vänta till middag. Då blir det berikning vilket innebär att matskålarna fylls av allt möjligt kul och oväntat. Förutom torrfoder kan det vara ett rått ägg, en bit äpple, en korv, en knäckebrödbit.

– På så sätt blir middagen mer än middag. Det blir en spännande aktivitet och hundarna får skärpa sina sinnen, säger Alexandra.

Pudelpojkarna väljer noga ut varje liten korv- och torrfoderbit, resten får vara. Benjamin nosar på ägget och tittar på Alexandra som om hon inte vore riktigt klok och som om han frågar: tror du att jag tänker äta det där?

Ut igen med hela den stora flocken, i omgångar, det finns ju vissa herrar som inte är så förtjusta i varandra. Efter promenaderna ska Mathias, Frida och Alexandra skriva in nya hundar, svara på frågor från intresserade eventuellt blivande hundägare, planera morgondagen, boka möten med mera, med mera. En dag på hundstallet går fort, intygar alla tre.

– Vårt mål är ta ansvar för och att hjälpa hundarna hela vägen. Att se till att de får ha det så bra det bara går här och sedan komma till ett hem som verkligen passar dem.

Vid niotiden är det dags att göra kväll.  Alexandra säger natti natti till alla och förutom en stunds gos får de också ett ben att gnaga på. Vissa får stora, andra får små. De gör ensamheten lite lättare att uthärda. Lill-Nova tar sitt ben till korgen och lägger sig väl till rätta efter att ha bäddat genom att snurra några varv. Hennes ögon och öron följer sen noga varje aktivitet där utanför boxen innan dörrar stängs och lampor släcks och natten faller över den skånska slätten. Inne i stallet är det tyst, snart snusar och drömmar alla 12 vovvar, stora som små.

I morgon är en ny dag. Vem vet vad som kommer att ske? Kanske kommer en ny matte eller husse som säger: Nu ska du följa med oss Lill-Nova. Kanske.

Fakta om hundstallet Skåne.

  • Läs mer om hundarna på www.hundstallet.se
  • Här finns plats för nio hundar eller fler om hundarna delar box. Här finns också ett valprum.
  • Här arbetar Alexandra som är stallchef, Frida, Michelle, Caroline och Mattias. Dessutom får de hjälp av 32 volontärer och genom jourhem och helghem.

Text: Mille Bergquist
Foto: Peter Carlsson

 

 

 

 

 

 

NYHETSBREV
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.