I juli 2018 adopterade Bea den halvblinda lilla trasselsudden Börje. De fick fem månader tillsammans. En kort tid som förändrade hela Beas liv. Och så kom Charlie.
text: Milena Bergquist foto: Hanneke Bonthuis
Bea har drömt om och längtat efter en hund så länge hon kan minnas. Någon hund blev det inte, det blev en hamster. Och åren gick. Så under hösten 2017 upptäckte hon Hundstallet via tv-serien Bagges hemlösa hundar och den gamla drömmen fick nytt liv. Nu kanske det skulle passa ändå, nu när hon var 28 år och hade både tid och ett optimalt boende med härliga promenadstråk runtomkring.
– Jag började titta på hundarna på hemsidan. En dag var de där, Börje och Kaj. Två små ursöta brunpälsade troll. Men jag tänkte: Jag som aldrig har haft hund, kan ju inte ta två stycken. Det klarar jag inte, berättar Bea där hon sitter i sitt ljusa kök i Kållered, strax utanför Mölndal.
Vi backar bandet till tidig vår 2018 då Börje, som han döptes till, hittades springande lös i en park i Stockholm med kopplet hängande efter sig. Han fångades in och kom till Hundstallet. Dagen efter hittades Kaj uppbunden vid ett träd i ett skogsområde, inte långt bort från platsen där Börje hittades. Ett sammanträffande som inte blev uppenbart förrän några dagar senare. En hundskötare skulle gå på promenad med Börje som kändes sorgsen, motvillig och utan energi. En annan hundskötare skulle följa med på promenaden med Kaj. När de båda möttes rådde det inga tvivel. Kaj och Börje rusande emot varandra och visade tydligt att de var välbekanta. Lyckan var stor, för både hundar och hundskötare. Vad dessa båda äldre cavalier king charlesblandningar hade varit med om, det vet ingen, men båda var cirka 12 år, halvblinda, vanskötta och med munnarna fulla av ruttna tänder. Kaj hade dessutom problem att gå och hans smärtor gick inte att lindra. Han fick resa till hundhimlen. Livsmodet som återkommit i samvaron med Kaj, rann ur Börje igen. Men sedan kom Bea.
– En dag upptäckte jag att Börje var ensam på hemsidan. Det högg till inom mig och jag fyllde direkt i en intresseanmälan, men trodde inte jag skulle ha en chans. Men, Ellinor hörde av sig och sedan gick det fort. Att han var gammal och halvblind, hade ingen betydelse. Börje skulle bli min, det kände jag tveklöst. Men, när mamma, pappa och jag skulle åka upp och hämta honom var jag ändå nervös för att han inte skulle tycka om mig. Ellinor hade förvarnat om att han kunde vara försiktig med nya människor och morra, berättar Bea.
Tack vare Börje vågade Bea säga ja till lilla vanvårdade hittehunden Charlie.
Det blev inte riktigt som Bea tänkt sig
Inte behövde hon vara orolig. Börje rusade rakt in, hoppade upp i Beas famn och slickade henne i ansiktet. Så började en period av förändring för de båda. Ett helt nytt liv tog sig form. För Bea och Börje. Det blev kanske inte riktigt som Bea hade tänkt sig, utan oändligt mycket starkare och viktigare. Hon hade en föreställning om att hon bara skulle ge den lilla vanvårdade hittehunden en sista guldkantad tillvaro. Att han skulle hjälpa henne att öppna sig mer och våga mer, det hade hon inte en tanke på.
– Först var han lite försiktig och lämnade mig inte ur sikte. Låg jag i badkaret stod han intill, gick jag bara ut med soporna, gnällde han förtvivlat. Men han blev snabbt trygg och hemmastadd och han öppnade upp en helt ny värld för mig. Han var så glad, nyfiken och modig.
Bea har en oklar autoimmun sjukdom samt ME/CFS (en allvarlig, kronisk multisystemsjukdom där nervsystem, immunförsvar och energiproduktion påverkas). Dessa kom som följdsjukdomar efter vattkoppor då hon bara var fem år gammal och som hon har levt med sedan dess.
– Jag kunde aldrig göra sådant som andra barn gjorde. Alla former av stress gjorde mig sjuk och jag blev försiktig, rädd och vågade inte riktigt ta för mig av livet. Börje inspirerade mig att våga ta nya steg, nya kontakter. Han var alltid här och nu och så lycklig vid varje promenad. Eftersom han såg lite dåligt och mot slutet inte mycket alls, kunde han skutta rakt in i en lyktstolpe, men han bara skakade på sig och skuttade oberörd vidare. Börjes motto verkade vara just att skutta – inte gå – genom livet, berättar Bea.
HAN charmade alla, människor och hundar
Via Börje lärde hon dessutom känna alla hundägare i hela grannskapet, fick nya vänner och upptäckte stigar och platser hon aldrig sett. Börje blev inte bara älskad av Beas familj, speciellt mamma Ingrid, utan också av barnen på skolan intill och av alla hundar i kvarteren.
– Han charmade alla, till och med de tjurigaste hundar, som annars inte gick med andra hundar. På bara fem månader gav han så otroligt mycket kärlek. Jag jobbar halvtid i en barnbokhandel i Kållered och dit brukade han få följa med. Där låg han alltid i en grön sammetsfåtölj och lät sig snällt klappas av kunderna.
Bea hade hoppats att de skulle få ett, kanske två år tillsammans, men livet ville annorlunda. Börje såg allt sämre och fick allt mer ont i kroppen.
– Jag hade bestämt när jag tog honom att han inte skulle få lida. Han skulle få vara glad ända till slutet. Jag kunde se på honom när det var dags. Veterinären sa att vi kunde vänta med avlivning till efter julhelgerna, men det ville jag inte. Han skulle inte få lida på grund av att jag inte ville ta sorgen. Den 20 december 2018 fick Börje somna in efter en sista dag fyllda av kokt kyckling, leverpastej och köttbullar. Allt det han älskade, men tidigare inte kunde äta på grund av en känslig mage. Mamma och jag var med honom hos veterinären. Vi grät floder, men det var fint, berättar Bea.
En grannflicka älskade också Börje, precis som alla. Hon ritade åt Bea och bjöd dem på fika.
Ett stilleben till minne av Börje har en hedersplats hos Bea
Stark sorg och stark kärlek är en del av livet
Många av hennes vänner tyckte att hon snabbt skulle skaffa en ny hund för att fylla tomrummet efter Börje, men Bea ville sörja på sitt sätt och låta det ta den tid det skulle. Efter så många år av sjukdom och besvikelser är hon inte rädd för vare sig smärta eller sorg.
– Sorgen är en del av livet som inte går att hoppa över. Utan den kan man inte heller uppleva stark kärlek. Att känna stark sorg och stark kärlek är att leva livet fullt ut, säger Bea.
Och så kom Charlie. På våren 2019 tog livet en ny oväntad vändning. Beas vän Magdalena som ägde Börjes bästa vän Jack Russeln Jackson, skulle en morgon åka till jobbet då en gråsvart varelse rusade över vägen. Hon fick tvärnita för att inte köra över det som hon trodde var en katt. Det var ingen katt utan en förvildad, tovig, ovårdad, skadad och mager liten chihuahuakorsning. Han hade ett sår under ögat, blåmärken på magen, revbenen stack ut och klorna var långa och böjda. Magdalena lyckades fånga in honom och tog honom till en veterinärklinik. Tack vare ett chip kunde veterinärerna spåra ägaren som sa att han sålt hunden för länge sedan. Sedan lade han på luren. Charlie hamnade hos polisen och på SPCA, som också tar hand om vanvårdade och upphittade hundar, men Magdalena kunde inte släppa tanken på honom. Det fick henne att lyfta luren till Bea med frågan: ”Kan han få bo hos dig?”
– Självklart, sa jag och Charlie flyttade in. Han är åtta år och är en alldeles egen liten individ. Han har betydligt fler problem med sig i bagaget än Börje. Han är rädd för svartklädda män i keps och för svarta skor. Tydligen har han blivit både misshandlad och levt vind för våg i många år. Men, jag älskar honom, säger Bea.
Att kärleken är besvarad, det råder det inga tvivel om. Charlie springer lös på promenaden med full koll på Bea mellan luktning och kissning. Han har tagit över Börjes matte med hull och hår och dessutom hans korg, hans vattenskål och hans bästa kompisar. De går samma stigar och stannar ofta till på Kållered begravningsplats som ligger några hundra meter från Beas hus.
– Charlie brukar hoppa upp på en bänk och så sitter vi där en stund och tänker på Börje. Han är med oss. Det känns tydligt. Det är ju faktiskt tack vare Börje och allt han lärde mig som gjorde att jag vågade adoptera Charlie, säger Bea.
Charlie
Ålder: 8 år
Ras: Chihuahuakorsning
Familj: Beatrice
Gillar mest: Att sitta i Beas knä
Speciell talang: Att göra konster
Börje
Ålder: Kanske 13 år när han dog
Ras: Cavalier king charles-blandning
Familj: Beatrice
Gillade mest: Att upptäcka världen med Bea
Speciell talang: Göra alla glada, människor som hundar
Beas tips för den som funderar på att köpa en gammal hund:
- Om du söker en hund på Hundstallet gå på känslan, inte ålder.
- Var noga med att du skaffar en hund sompassar din livsstil, att du kan ge hunden det liv den behöver.
- Var beredd på att en äldre hund kan behöva gå till veterinären ofta för koll. Att den kanske behöver specialfoder.
- Är du sjuk eller har svårigheter? Det kan ändå finnas en hund för dig. Se till att ha bra hundvakter ifall du insjuknar. Någon/några som du vänjer hunden vid, sakta men säkert.
- Våga adoptera en gammal hund, trots att du vet att ni kanske inte får så lång tid tillsammans. Sorgen är en del av glädjen. Att både uppleva stark kärlek och stor sorg -det är att leva livet fullt ut.
Du kan också läsa om Bea och Charlies äventyr på instagram: @bea_borje_charlie
Läs mer om Börje i lilla boken ”Börje”. En bok i serien Tassavtryck där före detta Hundstallshundar berättar om sina liv. Passa på och köp hela serien Tassavtryck med 10 böcker om Hero, Björne, Bella och många fler på Bokus.