Det var strax före jul 2012 när annonsen om julklappsvalparna dök upp på Blocket. En spekulant blev misstänksam och ringde polisen. Valparna var två veckor gamla och mamman alldeles för ung.
text: Milena Bergquist
Personalen på Hundstallet minns det som igår när polisen ringde och förvarnade om att de förmodligen skulle komma med ett antal valpar och en tik. Det snöade ute och på radion spelades ”Ute går tunga fjät …” Några hundskötare förberedde valprummet. Ett par timmar senare anlände polisen med åtta valpar som precis hade öppnat ögonen och vars mamma inte ens fyllt ett år. Tiken hette Bella. Hon hade förmodligen parats efter sitt första löp, vilket är både skadligt och olämpligt oavsett ras. Polisen berättade att hon hade haft flera olika hem, trots sin unga ålder.
– Bella mådde inte bra när hon kom hit. Hon blödde och vi misstänkte att det hade varit en svår förlossning. Vi såg till att hon läkte och fick samtidigt stötta henne i att vara en bra mamma åt valparna. Hon var så snäll och gullig, men knappt mer än en valp själv och hade inte den tryggheten som en äldre tik har. Till exempel fick vi hjälpa henne att förstå att när valparna grät, ville de ha mat och att hon då skulle lägga sig med dem i valplådan. Med stor närvaro och mycket tålamod gick det bra.
I början mådde inte valparna heller så bra, men i den trygga boxen på Hundstallet, där det nästan alltid satt en hundskötare redo att hjälpa och stötta, växte de snabbt till sig.
– Vi kallar dem fortfarande ”monstervalparna”. Under alla år jag har jobbat här på Hundstallet har jag aldrig upplevt vildare valpar. Man bävade för att gå dit och städa på morgonen. De bet och slet i sopborstar, byxben och golvmoppar med tänder vassa som sylar. Och Bella hängde på eftersom hon ibland trodde att hon också var en av valparna. Förmodligen blev de extra vilda på grund av att Bella var så ung och inte hade förmåga att sätta gränser. Samtidigt var ju valparna underbara, framför allt när de sov, berättar Anna från Hundstallet och skrattar.
Med mängder av tålamod och kärlek blev valparna redo att flytta till nya hem när de var åtta veckor gamla. För Anna och hennes kollegor kändes det oerhört viktigt att också Bella skulle få flytta samtidigt. Det hade inte varit bra för henne att bli ensam kvar på Hundstallet. De hade tur. För i samma veva som de lade ut valparna och Bella på hemsidan, råkade Nina smygspana på Hundstallshundarna, fast hon och hennes man Jonas inte tänkt att skaffa en ny hund. Hon visade Bella för Jonas, de läste om henne och valparna och insåg genast att Bella skulle flytta hem till dem.
Hemma hos Bella
Bella
FAMILJ: Nina och Jonas, BOR: En bit utanför Stockholm, ÄLSKAR: Bada, gräddglass och älgtugg
”Det var inte kärlek vid första ögonkastet, i alla fall inte från Bellas sida. Hon var trött, sliten och stressad över det mesta.”
Det har nu gått åtta år sedan den där snöiga luciadagen då valparna kom till Hundstallet med sin alldeles för unga mamma Bella. Över fälten kring det röda torpet där hon bor tillsammans med Nina och Jonas ligger dimman tät. Någon snö har ännu inte fallit över granarna bakom huset. Bella möter oss med svansen viftande som en propeller.
– Många som såg henne då, skulle nog inte känna igen henne. När hon kom till oss var hon fortfarande medtagen, mager och hade hon stora pälslösa fläckar på kroppen, säger Nina.
– Många som såg henne då, skulle nog inte känna igen henne. När hon kom till oss var hon fortfarande medtagen, mager och hade hon stora pälslösa fläckar på kroppen, säger Nina.
Idag är Bellas päls skinande blank och kraftiga muskler spelar över rygg och länd. Det råder inga tvivel om att hon stormtrivs med livet på landet där det alltid finns pinnar att söka och gnaga på, stockar att kånka på och med bästa kompisen jack russeln Majsan som granne. De kan ligga i gräset och munhuggas i timmar.
Idag är Bellas päls skinande blank och kraftiga muskler spelar över rygg och länd. Det råder inga tvivel om att hon stormtrivs med livet på landet där det alltid finns pinnar att söka och gnaga på, stockar att kånka på och med bästa kompisen jack russeln Majsan som granne. De kan ligga i gräset och munhuggas i timmar.
I början var det svårt när Nina och Jonas tog hem Bella. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, i alla fall inte från Bellas sida. Hon var trött, sliten och stressad över det mesta.
– Hon kunde ingenting, visste inte hur hon skulle förhålla sig till någon eller något och hon litade inte på oss. Hon hoppade och studsade som en gummiboll, bet sönder allt. I början fick vi stå och äta för att få ha maten ifred. Vi hade tidigare en älskad weimaraner och trodde att vi visste mycket om att vara hundägare, men vi fick helt ompröva vårt sätt att tänka och göra. Honom kunde man säga nej till och då lyssnade han, men det gick inte med Bella. Då blev hon bara värre. Vi fick ta det i hennes takt, göra henne trygg och jobba med extremt mjuka metoder. Vi ignorerade allt vi inte tyckte om och berömde det hon gjorde bra, berättar Nina.
Idag är hon lätt att träna och det blir bara lättare att lära henne nya saker ju äldre hon blir. Hennes impulskontroll är mycket större. Hon älskar allt och alla, utom vissa hundar. Hon går på dagis när hon inte kan följa med någon av oss till jobbet och där stormtrivs hon också. Det bästa hon vet är att få en älgskånk och då går det alltid till på samma sätt. Först leker hon med den i cirka två veckor tills hon en dag bestämmer sig att äta upp den. Och då gör hon det på en dag. Vi är så oerhört glada att vi fick Bella, hon berikar våra liv varje dag.
Tre busiga Bellavalpar
Vi tog kontakt med tre av Bellas vuxna valpar. De är tre härliga hundar och alla förvånansvärt lika sin mamma. Speciellt när det gäller livsglädje, envishet och ”ålandet” fram på rygg eller mage.
Neo
FAMILJ: Matilda Sundqvist, BOR: Jönköping, ÄLSKAR: Farfar Charles
”Han är klantig, rolig och gör så mycket konstiga saker.”
Matte Matilda berättar:
– Jag och min exsambo hade precis varit i Thailand och sett alla herrelösa hundar. Vi tänkte att vi kanske skulle ta hand om en hemlös hund här i Sverige. På hemsidan hittade vi Bellas valpar. Vi skickade in en intresseanmälan och strax därefter åkte vi upp för att träffa valparna. De var så busiga och slet och bet i våra skosnören. Alla utom den där ljusa valpen Neo. Han satt som tjuren Ferdinand i ett hörn och sedan kom han och lade sig i mitt knä. Exsambon valde en av de andra valparna, men jag och Neo valde varandra. Han fick hänga med hem.
Neo är en riktig pajas. Han är klantig, rolig och gör så mycket konstiga saker. Han lägger sig överallt, gör liksom ett nacksving på sig själv, det ser rätt dramatiskt ut. Han har också ett sätt att åla iväg på marken, jag tror att det kliar skönt på magen. Men jag älskar honom och han hänger med på allt. Vi är mycket i skogen och Neo älskar att vara på vårt sommarställe. Det ligger på en egen ö och där kan han vara lös hur mycket som helst och bada hur mycket han vill.
Att hans första tid i livet var otrygg märks kanske på att han är väldigt försiktig med nya människor. Bara han får bestämma om vem han ska hälsa på och när, då går det jättebra. Av alla människor älskar han nog min farfar Charles mest. Farfar och farmor har passat Neo mycket. Idag har farfar alzheimer och är ofta deprimerad eftersom han har svårt att hitta och bilda ord. Men när Neo kommer lyser han upp som en sol. De två behöver inga ord för att kommunicera. Det är så otroligt fint att se när farfar tar Neos stora huvud i sina händer. Neo betyder mycket för hela familjen. Hoppas att han fortsätter att vara lika frisk som han har varit och är nu.
Barney
FAMILJ: Sara Sjödin, BOR: Akalla, ÄLSKAR: Att röja och ha sönder gosedjur
”Om Barney själv får välja så har han helst av allt sönder gosedjur.”
Matte Sara berättar:
– Av en slump var jag inne på Hundstallets hemsida i december 2012 och såg Bellas valpkull. Jag skickade in en intresseanmälan och Hundstallet hörde av sig. De sa att jag var välkommen att komma förbi och träffa de två valpar som då fanns kvar på stallet. Några dagar efter besöket kom jag tillbaka och köpte Barney. Detta var några år innan jag själv började arbeta här på Hundstallet som hundskötare, vilket jag gör idag. När vi först kom hem var han förstås en riktig buse, så som valpar är, men han var tidigt väldigt envis och inte rädd för något – vild och galen. Minns när han som liten sprang högst upp på en stor snöhög och kastade sig huvudstupa ner och slog käken i asfalten. Typiskt Barney, gör först och tänker sen.
Han är också en väldigt kommunikativ hund. Varje morgon när vi kommer till jobbet liksom ylar han för att berätta för alla att nu har han kommit. Han ”talar” mycket. Han är rolig, en pajas och han hänger med på allt. Utomhus är det full fart; han röjer, tvekar inte, springer som en tok över stock och sten, hämtar pinnar som är tre gånger så långa som han själv. Allt kan hända när man är ute med Barney. Hemma och inomhus är han en riktig soffpotatis. Det är en skön kombination.
Barney är inte överförtjust i alla hundar han möter, men de han tycker om tycker han väldigt mycket om. Vi brukar promenera tillsammans med några kollegor och deras hundar. Det gillar Barney. Om Barney själv får välja så vill han helst av allt bita sönder gosedjur. Så fort han får ett sätter han igång och slutar inte förrän minsta innehåll är utdraget. Det har gått åt många gosedjur, kan jag säga. Han älskar att rulla runt på rygg, utomhus som inomhus. Sedan brukar han även åla sig fram på marken med benen utsträckta bakom sig. Det ser så roligt ut. Man har aldrig tråkigt med Barney.
Texas
FAMILJ: Helen Löfblad, vuxna barn och barnbarn, BOR: Tyresö, ÄLSKAR: Bad och bollar
”Alla smittas av hans glädje, han är verkligen en livsbejakande hund.”
Matte Helen berättar:
– Texas kom till oss när han var 1,5 år gammal. Jag fick syn på honom på hemsidan och det var bara kärlek när vi möttes. Han hade kommit tillbaka till Hundstallet på grund av att hans ägare blivit svårt sjuk. Han hade haft det jättebra, det märktes, även om han var bra vild när han kom. Idag är han betydligt lugnare och inte lika impulsiv, bara ibland. Han är en rolig hund som inte lär sig av sina misstag. Han jagar gärna flugor och tyvärr också getingar. Gång på gång verkar han upplevt att det gör ont att äta dem, men fem minuter senare har han hittat en ny att jaga.
Texas älskar att bada och simma. Han dyker i och det är som om han varje gång säger: ”Titta på mig nu när jag dyker!” Han är jätteduktig på apport och på att bära jättestora stockar. Han älskar att bära och leka med bollar. Som tur är har vi en granne som har en tennishall och han förser Texas med bollar. Han älskar också att ligga och mysa i soffan och i sängen. När han först kom hem till mig hade jag köpt en ny säng. Den intog han direkt.
Texas är kompis med alla. Alla smittas av hans glädje, han är verkligen en livsbejakande hund. Han har varit med våra barnbarn från början och det har gått så fantastiskt fint. Han är så himla snäll. Det enda han inte gillar är när vi ska klippa klorna, men det går det också.