Det är en vanlig torsdag i kliniken på Hundstallet. Veterinären Ulla Björnehammar besiktigar och undersöker, medan hundskötaren Johan Bergvall delar ut vaccin. Och hundarna tackar med blöta pussar.
Text och foto: Karin Wallén
Ulla Björnehammar
Veterinär Ulla Björnehammar går igenom en journal på kontoret som ligger vägg i vägg med klinikrummet på Hundstallet i Åkeshov. Två dagar i veckan kommer hon hit för att besiktiga nyinkomna hundar, undersöka de som behöver vård och göra uppföljningar på dem som tidigare haft besvär av något slag.
De första två hundarna för dagen är polisärenden som måste hållas anonyma. De blir undersökta enligt en så kallad ”vanvårdsbesiktning”, och deras vidare öden vet vi för tillfället inget om när de får återvända till sina boxar.
– Alla de vanliga åkommor som finns på många hundar finns även på vanvårdsärendena, fast mycket värre. Det kan vara klor som fått växa tills de blivit groteskt långa, sporrar som vuxit in i benet, ovårdad päls och dåliga tänder. Ibland är det tumörer som fått växa utan att man gjort något åt det, säger Ulla Björnehammar och tillägger:
– Det är betydligt vanligare att det är vanvård än att man har riktat medvetet våld mot hunden. Och när hunden varit utsatt för hot och våld sitter det mer i huvudet än i kroppen. Det är alltså inget jag ser något av här på kliniken. Men visst händer det att det kommer in någon hund som utsatts för mer ovanliga typer av fysiskt våld. Ett exempel är hunden som hade oförklarligt ont i kroppen. Ingen synlig orsak kunde hittas under den vanliga besiktningen, men i röntgen visade det sig att någon hade petat in nålar under hundens hud. Men mer vanligt än regelrätt misshandel är alltså vanvård, som kan leda till svåra och smärtsamma skador och besvär.
Skickas till tandläkaren
Johan torkar av undersökningsbordet med rengöringssprit och hämtar in Teri – en malinoistik som kommit in på Hundstallet tillsammans med sina fyra valpar på grund av att ägarens livssituation hastigt hade förändrats.
– När hon kom hit var hon full av fästingar, berättar Johan.
Förklaringen till fästingar mitt i vintern är att Teri hade hämtats från sydöstra Europa när hon var dräktig. Nu är valparna redo att flytta till nya hem, och Teri är redo för en grundlig besiktning. Vid en besiktning känner veterinären igenom hela kroppen för att se om något verkar onormalt. Förutom att kontrollera bland annat hullet, tassar, klor och öron kontrollerar hon hundens rörelser och lyssnar på hjärta och lungor. Vet man ingenting om hundens tidigare vaccinationer blir det också fullständig vaccinering vid undersökningen: mot parvo, kennelhosta, smittsam leverinflammation och valpsjuka.
Teri, mamman till fyra valpar, väntar på vaccination
Teri klarar hanteringen bra, en trevlig och snäll tik.
Dags för sprutan – Teri tar det med ro.
Teri är en trevlig hund som är lätt att hantera och frikostigt delar med sig av blöta pussar. Men när Ulla öppnar malinoistikens mun konstaterar hon att tänderna tyvärr ser dåliga ut.
– Undrar om inte du har haft valpsjuka när du var liten, säger Ulla när hon tittar igenom munnen.
Flera av tänderna är i riktigt dåligt skick. Där finns missfärgad emalj, inflammerat tandkött och frakturer, och hon blir genast beordrad att gå till tandläkaren. Johan gör en anteckning. Munsaneringar måste göras utanför Hundstallets väggar, än så länge.
– Vi har egentligen en komplett klinik, men eftersom vi inte har veterinärmedicinskt utbildad personal så kan vi inte söva hundar för att till exempel utföra tandvård. Men förhoppningen är att det ska gå att göra i framtiden, säger Ulla Björnehammar.
Hon har jobbat med Hundstallet sedan slutet av 2013, och är en mycket erfaren veterinär som också gör veterinärmedicinska bedömningar åt Agria Djurförsäkringar. Veterinären John-Filip Lundin, som redan idag hoppar in och jobbar en del på Hundstallet, är den som ska ta över när Ulla slutar.
– Det börjar ju bli dags. Jag är 71 år, säger hon med ett lurigt leende.
Tandsten och variga inflammationer
Men än så länge är det Ulla som med vana händer och ett vant öga undersöker hundarna som för dagen står på listan. Johan kommer in med rottweilerblandningen Athena som har ont i en hasled. Hon belastar fel och får röra sig fram och tillbaka i korridoren några gånger medan Ulla tittar på. Athena delar ut några pussar och står snällt på undersökningsbordet, men benet tycks göra ont i vissa lägen.
– Det ser ut att vara en sträckning i hasleden. Hon ska få smärtstillande och antiinflammatorisk medicin, och det är bara korta promenader som gäller nu. Så får vi se vad som händer på tio dagar, säger Ulla Björnehammar.
Snälla Athena blir gärna undersökt i Johans trygga famn.
Nästa hund som trippar in är lilla pinschern Kim, som är helt nyanländ för dagen.
– För ovanlighetens skull ingen övervikt, konstaterar Ulla när hon känner igenom honom.
Däremot är tänderna i dåligt skick. Kim verkar ha ont av dem och tycker inte om att bli kollad i munnen. Flera av tänderna är bruna, och de som sitter längst in i käken är variga.
– Han har tandsten och en varig inflammation, orsakad av en infektion. Man kan ju tänka sig hur det känns, säger Ulla och tillägger:
– Det är vanligare med svåra tandproblem hos småhundar än stora hundar. Kanske tuggar de inte tillräckligt och äter bara burkmat. Det finns de som i princip levt på leverpastej och inte fått i sig kalk. Då går det så långt att käkbenet börjar lösas upp.
Kim
Kim har problem med tänderna.
Snälla patienter
Den glada lilla staffeblandningen Dagny kommer in för en snabbkoll eftersom hon är skendräktig och har mjölk i juvren. Tyvärr har hon ledproblem, vilket gör att hon inte får motioneras för hårt, så Ulla bestämmer sig för att skriva ut medicin som ska göra att mjölken sinar.
– Annars är den vanliga ordinationen att ge mer motion och mindre mat, för att hunden ska sluta producera mjölk.
Dagens sista patienter är bröderna Tage och Åke, elva månader och nyanlända på Hundstallet. Deras långa, svarta pälsar fladdrar omkring dem när de får röra sig fram och tillbaka i korridoren. Rörelsemönstret är det inget fel på. Överviktiga är de inte heller, snarare behöver de lägga på sig lite.
Men tyvärr har de redan tandsten och skitiga öron, trots sin ringa ålder.
– Hundar ska ha vax precis som vi, det ska vara ljust, gulaktigt. Men så fort det är mörkbrunt sekret så är det något fel. Det beror på inflammationer och det är vanligast hos hundar med hängöron. Men det kan också vara ett tecken på allergi, säger Ulla.
Åke tycker att det är lite obehagligt att bli undersökt och morrar lite till att börja med, men blir omklappad och lugnar sig – tills han skriker till när han får benen stretchade och kontrollerade. Det gillar han inte.
Att en hund biter vid undersökningen händer förvånansvärt sällan, menar Ulla och Johan.
– Det händer att en del hundar markerar, speciellt småhundar. Och skulle man märka att det är en hund som är benägen att bita så sätter vi på munkorg. Med en liten hund kan det räcka med ett par rejäla handskar, säger Johan.
– Men det har ju hänt någon gång att det är helt lugnt och plötsligt bara smäller det till, och så sitter det en hund i armen, säger Ulla och visar ett ärr på överarmen.
Hon avslutar dagen med att skriva klart journalerna för Åke och Tage, som studsar iväg på lätta elvamånadersben mot en ny framtid.
Åke undrar om det ser bra ut.
Johan för anteckningar när Ulla kollar Tage.