Mysan var dräktig när hon kom in till Hundstallet i vintras, och fick besök av sin blivande familj både före och efter att valparna kommit till världen. Nu bor hon med Abbe, också han från Hundstallet, som blivit en kompis i vått och torrt.
Text & Foto: Karin Wallén
Det började, som det brukar, med längtan efter hund. Fyra år hade gått efter att deras älskade tax gått bort när Ulrika och hennes barn började snegla mot Hundstallets hemsida, och valparna som fanns där. Det är två år sedan nu, och resultatet den gången blev Abbe – en liten korsning mellan dvärgschnauzer och jack russell terrier.
– Vi hade inte riktigt förstått hur det gick till att köpa hund från Hundstallet. Men vi åkte dit på Öppet hus och frågade för att få veta mer. Och redan veckan efter fick vi komma dit för att träffa Abbe. Precis den valpen som Douglas hade suttit och haft i famnen i barnens klapphörna, säger Ulrika Halling, när vi träffas i familjens hem utanför Stockholm.
Den gången kom det så hastigt på att de inte hade hunnit lösa den första tidens hundpassning om dagarna, men efter ett snabbt samtal till Ulrikas mamma, som är pensionär, så var det fixat. Det var snabba puckar, och plötsligt hade de en valp i hemmet.
– Jag har i princip haft hund sedan jag var tio år, med små uppehåll, och visst har jag tänkt att kan man ha en hund så kan man väl ha två. Men mina tidigare hundar har inte varit så intresserad av andra hundar, så det har inte riktigt varit aktuellt. Men med Abbe var det annorlunda. Han älskar allt och alla, och han är väldigt förtjust i andra hundar. Så efter ett tag vi började leka med tanken, säger Ulrika.
– Och vi hade hela tiden koll på Hundstallets hemsida, fyller dottern Klara i.
Personalen på Hundstallet fick veta att familjen var intresserade av en hundkompis till Abbe, och i november 2017 kom ett samtal. Skulle de kanske vara intresserade av en valp igen? Det hade just kommit in en kull med blandrasvalpar i ett ärende.
– Men vi kände att den här gången skulle vi inte ha en valp. Vi kunde inte ta ledigt lika mycket mitt i vintern. Då fick vi höra talas om Mysan, som kommit in i samma ärende, säger Ulrika.
Födde valpar på Hundstallet
Mysan, en syster till den tik som hade med sig valpar in på Hundstallet, visade sig snart även hon vara dräktig. Den här gången blev det alltså en betydligt mer utdragen och långsam process att hämta hund. Med Abbe gick det snabbt. Med Mysan blev det en spännande resa med valpfödsel och flera besök.
– Vi hann träffa henne några gånger innan hon fick valparna, och det kändes bra, säger Klara.
– Och sedan, när vi kunde börja träffa henne igen efter födseln, så var vi och hälsade på nästan varje helg, fortsätter Ulrika.
Mysan hade inga problem med att låta dem komma in i valprummet, utan kunde tvärtom verka lättad över att få ”avlastning”. Hon brukade komma fram och lägga sig bakom Ulrika, för att få lite lugn och ro.
– Vi märkte ju redan i början att hon var snackig, att hon kunde vara på sin vakt och skälla på andra människor och hundar. Och så är det fortfarande även om vi jobbar på det. Men det är av någon anledning värst med mig. Det är som att hon ska försvara mig, säger Ulrika.
Vilken typ av ras det skulle vara på hund nummer två hade de inte några specifika önskemål om. Det enda kravet var att den nya hunden naturligtvis skulle fungera med Abbe. Att de skulle trivas ihop. Mysan och Abbe är kombinationer av helt olika raser, men är i samma storlek. Och de gillade varandra från första stund. Mysan kan som sagt vara på sin vakt mot andra hundar, men med Abbe blev det nära nog kärlek vid första ögonkastet.
– Vi hade ordnat så att barnens pappa skulle ha Abbe första dagarna, och så träffades vi med hundarna. Vi gick en promenad och sedan fick de vara lösa i hundrastgården tillsammans. Och det var aldrig några problem. Det funkade jättebra från början, säger Ulrika.
Mysan fick två nätter utan hundsällskap i nya hemmet för att landa lite, men sedan flyttade Abbe in igen, och nu är de som ler- och långhalm. Det syns att de uppskattar varandras sällskap, den lilla svartbruna Abbe och brunvita Mysan. De upptäcker saker ihop, söker sig till varandra, går gärna omkring tillsammans, ligger ihop. Och leker med varandra.
Gillar kel och närhet
Att få hem en hund som nyss blivit av med sina valpar efter åtta intensiva veckor i valplådan, var förstås något de undrade hur det skulle bli.
– Hon skötte sina valpar jättebra, och man undrade ju lite om hon skulle sakna dem. Men det var aldrig några problem. Det enda var att hon hårade jättemycket ett tag efteråt, men det är sånt som kan bli efter valparna, säger Ulrika.
De utmaningar de har idag är att hantera Mysans beteende mot andra hundar.
– Hon svarar jättebra på belöning. Har man en godbit så har man hennes fulla uppmärksamhet. Men det kan vara lite trixigt med två hundar och två koppel ibland.
Nu går Mysan och Abbe på hunddagis, och det fungerar också bra. Mysan har anpassat sig. Hon är tydlig med att hon inte alltid vill ha andra hundar inpå sig i en rastgård, men på koppelpromenader med andra hundar är det inga problem.
– Det hon säger med sitt snack är ju att hon inte vill ha andra hundar för nära. Ibland när hon är lös tillsammans med dem så kan de hända att hon vill hänga på dem efter en stund. Men det måste hon få välja själv.
Ulrika berättar att det är lite liknande med människor. Mysan är avvaktande, och Ulrika – eller den som just då är med henne – måste visa henne att hon inte behöver hälsa om hon inte vill. De tar ansvar för det och hon kan känna sig trygg.
– Men med oss är hon väldigt kelig. Hon älskar att bli klappad. Och hon vill ligga vid ansiktet när man sover medan Abbe sover vid fötterna. När man vaknar ligger Mysan och kelar mot huvudet, säger Klara.
– Och man hör svansen dunka när man vaknar, säger Ulrika.
I övrigt är Mysan en väldigt kontaktsökande hund som är lättlärd och dessutom gillar att hoppa. Det finns lite tankar på att testa agility till hösten, och familjen är intresserad av att prova det med Mysan.
– Hon är en familjehund som får vara med på allt. I sommar ska vi resa lite i Sverige, och hon kommer att få uppleva lite olika ställen. Men det är viktigt att hon inte behöver vara mitt i smeten hela tiden. Hon får vara med, men utan att det blir för pressande, säger Ulrika.
Lite fakta om Mysan
Ålder: 2 år
Ras: Blandning med Cavalier King Charles Spaniel.
Familj: Människorna Ulrika, Klara och Douglas, och hunden Abbe.
Favoritgodis: Frolic är väldigt poppis, men hon gillar allt. Gärna sånt som luktar mycket.
Favoritplats: I soffan uppe på kuddarna.
Favoritleksak: En liten pip-tennisboll.
