2017 – Ett riktigt valpår

Valpboom

2017 blev ett riktigt valpår på Hundstallet. Stockholm har haft sammanlagt åtta kullar, och Skåne två. Dag för dag får personalen följa deras utveckling, och i valprummet och rastgården varvas bus och mys.

text och bild: Karin Wallén

En jämn brottningsmatch pågår i hörnet, samtidigt som en mjuk leksaksfjäril attackeras i andra änden av rummet. I en hög av filtar borrar en gyllenbrun pälstuss ner sig en stund, och plötsligt börjar det rycka i kameran. Jag inser att en av valparna har inlett en dragkamp med kameraremmen, som hänger ner, och nu strömmar flera valpar till för att vara med i kampen. Med sju stycken sjuveckorsvalpar i samma rum blir det aldrig en lugn stund, förutom när de sover.

Cavalierblandningen Ronja är en snäll och tålmodig mamma, men man anar att hon tycker att det ska bli lite skönt när de flyttar ut. Om en vecka är det dags.

– Det är en bra kull. De är nyfikna, modiga och trygga, säger hundskötaren Anna, medan en av valparna gnager på hennes sko.

Den här kullen kom till Hundstallet ett par veckor efter att de hade fötts, som en del av ett fall där flera hundar beslagtagits av polisen på uppdrag av Länsstyrelsen i en annan del av landet. Ronja och valparna flyttade genast in i det extra ombonade valprummet, som kom till när Hundstallet renoverades för ett par år sedan. Rummet används till tikar som är dräktiga när de kommer in, eller som har med sig en befintlig kull.

2016 var inget stort valpår, men under 2017 har det varit en riktig valpboom. Förutom en kull med jakthundar som var en blandning av gråhund, jämthund och karelsk björnhund, har det handlat om små hundar. Av de åtta kullarna som tagits omhand i Stockholm föddes tre kullar på plats på Hundstallet. I Skåne föddes en av de två kullarna på plats.

– Det är förstås väldigt många som hör av sig om valparna, de är lätta att placera. Och det är så kul att för ovanlighetens skull kunna placera hundar i småbarnsfamiljer, säger Anna, och menar att många av hundarna på Hundstallet kommer med ett visst bagage. Endast de hundar som man kan vara hundra procent säker funkar med småbarn, får komma till barnfamiljer. Men med valparna, som nu får chansen att växa in i en familj från början, går det ju utmärkt.

Utforskar nya miljöer

När Ronja och hennes valpar flyttade in blev de undersökta och vägda för att man skulle se att de växte som de skulle. I övrigt lämnas de ganska mycket i lugn och ro och i början.

– Man måste förstås se till att tiken får extra mycket att äta, och bra mat. Det tar mycket energi att ha valpar och att ge di, säger Anna.

 När valparna är ungefär fyra veckor gamla börjar de få äta lite fast föda. Först någon liten kula i taget, sedan allt mer. De sista par veckorna äter de ordentliga portioner, som blir den huvudsakliga födan istället för tikens mjölk.

Vid fyra veckors ålder börjar de också hanteras mer av människor.

– Det är då vi börjar se deras personlighet växa fram. De är alla lite olika, man börjar se vilken som är tuffast, vilken som gärna vill vara först fram till allt och vilken som tar det lite lugnare.

I valprummet finns en dörr ut till en liten rastgård där valparna får komma ut och känna på friska luften. Men runt sex veckors ålder börjar de också få känna på andra miljöer och underlag. Det är spännande att få komma ut och börja utforska världen. I den stora rastgården en bit bort från Hundstallet får Ronjas valpar sin första
erfarenhet av en större värld. Det här är en del av socialiseringen inför flytten till nya hem. Man kan riktigt se hur de lever upp av att få upptäcka nya dofter. Det frostiga gräset. Jorden. Pölarna. Hundarna som passerat här innan dem.

– Eftersom de inte är vaccinerade än måste vi vara försiktiga så att de inte blir smittade av något. Ibland kör vi iväg någon annanstans för att de ska få komma ut och känna gräset under tassarna, säger Anna.

Svårt beräkna dräktighet

Men Ronjas valpar är inte de enda denna decembermånad på Hundstallet. I ett rum i en lugn del av byggnaden piper det från valplådan där sex små vit- och brunfläckiga valpar ligger och värmer varandra. Mysan, som kommer från samma ärende som Ronja, visade sig vara dräktig när hon kom in. Däremot visste ingen när hon hade blivit parad. Hundar brukar vara väldigt punktliga med sin 63 dagar långa dräktighetstid, men på Hundstallet är det ofta svårt att veta när nedkomsten ska bli.

– Veterinärerna fick göra en ungefärlig uppskattning genom ultraljud. Nu visade det sig att de kom tidigare än vi hade trott. Det har även hänt att vi gått och väntat i två veckor över den förväntade tiden innan det kommit några valpar.

I Mysans fall gick det fort när det väl satte igång. Hon var ute på promenad en tidig kväll och var väldigt flåsig – ett tydligt tecken på att något är på gång. Men det brukar ändå ta ett tag innan värkarna kommer igång. Hundskötaren tog in henne, gick och åt lite mat, och återvände 45 minuter senare. Då hade Mysan redan fött tre valpar. Snart kom ytterligare tre, och när det var dags att släcka för kvällen var allt lugnt och harmoniskt och valparna diade nöjt.

Mysan tar väl hand om dem men har ingenting emot att skötarna får komma och titta till dem heller. De har inte öppnat ögonen än, nosar och trampdynor är alldeles rosa. Om en vecka flyttar de in i valprummet, efter att Ronjas kull flyttat ut, och om ett par veckor kommer det att vara betydligt mer livat i luckan.

Vaparna håller på att växa till sig i en rasande fart, både Mysan, Ronja och deras valpar kan se fram emot nya för-alltid-hem med mycket kärlek.

När denna artikel publiceras har mammorna och deras valpar fått nya hem