Nyligen fick jag chans att vara jourhem åt en hund från Hundstallet och det blev då tydligt för mig hur viktigt det kan vara för att hjälpa hunden att i slutänden hitta rätt hem.
Hundskötarna på Hundstallet gör verkligen ett fantastiskt jobb med hundarna som sitter där. De ger dem oändligt med kärlek och omvårdnad men det är svårt att ge samma lugn som ett eget hem kan ge. När man går genom stallgångarna i ett hundstall är många hundar tydliga i sin kommunikation genom både röst och kroppsspråk. Vissa är glada och vill ha sällskap, vissa som kanske aldrig upplevt rutiner och trygghet tidigare har det toppen på stallet, medan andra är osäkra eller ledsna och vill ha avstånd. Men de har alla något gemensamt – de väntar på att få komma till ett eget hem.
En dag när jag hjälpte till i stallarna träffade jag Sasha, en något äldre, tyst och inbunden tjej som inte gjorde mycket väsen av sig. Lugn och nästan lite avstängd var det något i hennes tystnad som ropade högre till mig än alla skällande hundar runt henne. Hon var osäker kring nya människor så vi gick ett par promenader tillsammans och hon fick vara med mig på mitt kontor en stund. Efter samtal med personalen erbjöd jag mig att vara jourhem åt Sasha för att låta henne få vara i en mer vardaglig miljö ett tag. Hundskötarna packade hennes lilla väska åt henne med mat, godis, koppel, leksak och filt och en lapp som jag skulle ta med mig om jag skulle behöva uppsöka veterinär akut. Sasha fick en kram av sin hundskötare och följde sedan snällt med mig till bilen trots att hon inte kände mig speciellt väl.
De första dagarna blev en stor omställning för oss båda. Första natten var hon orolig, var uppe flera gånger och vandrade, kräktes och morrade på ljud hon inte kände igen. Dagarna som följde var hon mycket trött, hon sov och vilade mycket. Vi tog lugna promenader i skogen men hon var fortfarande ganska avstängd och nosade knappt omkring sig, varken inne eller ute. När hon efter några dagar började undersöka huset kändes det som en lättnad att hon började ta för sig lite mer. En dag snosade hon omkring på en hylla i köket och välte ner en plastkopp med en skräll. Jag gick dit och frågade vad hon gjorde och då frös hon mitt i rörelsen, hukade och stirrade på mig med rädsla i blicken. Jag valde att bara backa undan och gick och satte mig i soffan och ropade på henne. Efter en liten stund kom hon smygande och när jag lockade på henne kröp hon upp i mitt knä och tryckte in huvudet under min arm. Man vet inte alltid vad en hund varit med om tidigare och man känner inte alltid till deras bakgrund när de kommer till Hundstallet. Vissa har haft jättefina liv med sina ägare medan andra haft det stökigt och det tar tid att se alla delar av hundens personlighet.
/Bodil
Läs del II om att vara jourhem här.
Hundstallet behöver både helghem och jourhem. Vissa hundar tycker det är toppen med helghem men det kan bli stressigt att åka fram och tillbaka mellan jour och stall många gånger, därför är en längre sammanhängande tid är oftast det bästa för hunden så den hinner landa ordentligt. Läs mer här om att bli jourhem.